Tio år av sprungen ångest på Götgatan
– Alla kan vara med och alla är vinnare. Jag tycker att det är en höjdpunkt under året, säger Gunilla Byström, verksamhetschef på Fountain House Stockholm, som erbjuder arbete och gemenskap som en väg till återhämtning från psykisk ohälsa.
Maria, en av medlemmarna, har sprungit loppet många gånger.
– Det här blir den sjunde. Att ha ångest är inte nån lek, men det är bra att kunna göra nått roligt som Ångestloppet. Det är inte kul att många har ångest, men här ser man att man inte är ensam om det.
Uppför Götgatsbacken har allt från dagisbarn till poliser sprungit genom åren. Också ett flertal politiker såsom till exempel tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr från Moderaterna och förre vänsterpartiledaren Lars Ohly. Startskottet går klockan 14, men redan klockan 13 spelar bandet Awaj Collective och det går att ladda upp inför loppet med ångestkorv. Efter målgång finns det möjlighet att gå en guidad tur i fontänhuset.
– Det är många som har närmat sig oss i och med Ångestloppet. Vi vill med loppet tala om att vi ligger här på Götgatan, att det är en lättillgänglig verksamhet dit folk kan komma omgående, säger Gunilla Byström.
Loppet går alltid av stapeln 23 mars för att hedra radiopsykologen Lis Asklund som tog Fountain House- rörelsen till Sverige 1980. Den 23 mars var hennes födelsedag. I dag är Fountain House på Götgatan ett av 340 klubbhus i världen.
– Det var det första i Sverige, men också det första utanför USA som fortfarande finns kvar i dag, berättar Kattis, som är en av de cirka 1 500 medlemmar som organisationen i Stockholm har haft sedan 1980.
Varje dag delar de medlemmar som är där för dagen, upp sysslorna sinsemellan, till exempel sköta receptionen, matlagning i köket eller administration på kontoret.
– Vi har också ett socialt program efter arbetstid. Många har dålig ekonomi och kan inte ta del av kulturella evenemang, så det erbjuder vi både inom och utanför huset, säger Gunilla Byström.
Verksamheten handlar inte bara om sysselsättning, den handlar mycket om gemenskap, påpekar Kattis. Hon har självt levt med psykisk ohälsa sedan tonåren.
– När jag blev sjukskriven och arbetslös hade inte min läkare några verksamheter att tipsa mig om. Jag tänkte att någonting måste det finnas att göra, någon mer än jag måste ju vara sjuk ochensam hemma. Jag googlade ochhittade hit.
– Det har varit helt fantastiskt. Jag har levt med min sjukdom länge så jag kan verkligen se vad som har förändrats. Det har blivit mer ordning och reda i mitt liv, mer balans. Jag har en trygg punkt och rutiner, det gör att det funkar bättre i mitt övriga liv också. Jag har det mer stabilt.
