”Utvecklingssamtal är ett väldigt fint ord”

– Jag känner starkt för de eleverna jag möter. Jag blir väldigt berörd av människans villkor: vi väljer inte våra föräldrar, man kan ha en jättetuff uppväxt, det kan hända massa saker, man kanske själv har besvär eller funktionshinder, och det måste man leva med, försonas med, hitta kraft och gå framåt. Jag lever i den miljön, skolan är ju så – det finns elever som har det ganska trasigt. Det kan vara väldigt sorgliga men också vackra historier. Men det här är ingen dokumentär skildring av skolan, det är ett skönlitterärt verk. Allt är fiktion, men allt är ändå sant.

Vad vill du berätta om skolan?

– Det är inget politiskt inlägg om skolan. Jag vill beskriva hur det är, sätta ord på en verklighet som finns. De här människorna finns i alla skolor i Sverige. Det är ingen helvetesvandring jag beskriver, jag vill också förmedla hopp. Vi löser inte problem genom snabba kast utan det är en process med samtal, närhet och medmänsklighet.

Varför har du valt titeln Utvecklingssamtal?

– Det handlar inte bara om att som lärare sitta en halvtimme med en elev och förälder, det handlar om utvecklingssamtal på en större nivå. Man kan ju också ha utvecklingssamtal med sig själv inombords. Diktsamlingen rör sig kring skolan, men också kring jaget som också tänker tillbaka på sitt eget liv. Utvecklingssamtal är ett väldigt fint ord som kan rymma så mycket.