”Vill skapa en mångbottnad ultrabrud”

Utställningen har fått namnet ”Superbruden” och är uppkallad efter det första alter ego som Kristina Abelli Elander skapade åt sig själv på 70-talet.

– Superbruden är en av många karaktärer som jag använt mig av i mitt konstnärskap. Jag skapade henne som en rollek men också som kommentar till hur unga blondiner framställdes i kulturen. Som ung och blond kände jag inte alls igen mig i den korkade och attraktiva blondinen, en roll som exempelvis Birgitte Bardot och Marilyn Monroe tilldelades. De framställdes som offer för sig själva, men blev också ikoner och fråntogs sina egenheter. Med Superbruden vill jag skapa en mer mångbottnad ”ultrabrud”, säger Kristina Abelli Elander.

– Genom att placera Superbruden i vardagliga situationer, exempelvis i min egen säng eller soffa blev hon mer mänsklig och komplex. Jag använder mig också av Pippi, en annan kraftfull karaktär, i målningarna.

Kristina Abelli Elander har varit en del av Stockholms konstscen i 40 år. Samtidigt har hon haft en sorts outsider-position, då hennes tillvägagångssätt och estetik gäckat den traditionella konstscenen, som under 70-talet dominerades av en romantisk fortsättning på 1950-talets måleriska färg och form eller präglades av ett mer tydligt politiskt innehåll. 1976 gjorde hon skulpturen ”Superbruden & Döskallen”, som nu tornar mitt i utställningsrummet på Kulturhuset.

”Jag använder mig också av Pippi, en annan kraftfull karaktär”

– Jag ville att det skulle gå fort att göra skulpturen och så skulle det vara billigt. Därför skapade jag ”Superbruden & Döskallen” i papper, ler Kristina Abelli Elander.

Hon beskriver sig som starkt präglad av Grupp 8 och 70-talets vänstervåg samt 80-talets kulturklimat där banden Pink Champagne och sedermera Tant Strul såg dagens ljus. På 80-talet drev Kristina Abelli Elander klubben BarBar på Jakobsgatan.

I seriealbumet Staden… Flickorna… Tiden (Mormor förlag, 2011) återvänder hon till 70-talets formativa år. Det är en, delvis, självbiografisk skildring som kretsar kring tre systrar i Stockholm, som tar sig an lokala händelser, däribland almstriden. Nu tecknar hon på uppföljaren.

– Här väver jag ihop tre historier, ur tre olika generationer. Det är en berättelse som beskriver min morfar Bror Abellis mycket omväxlande liv som kulturarbetare i Norrland, där han gjorde filmer och revyer och kallades för ”Norrlands nöjeskung”, mina föräldrars Lillan och Perres verklighet – men också mitt och mina systrars liv.